För dig som jobbar i skolan
När barn eller unga vuxna lever med en förälder som har en kognitiv sjukdom – som Alzheimers, Lewybody sjukdom eller frontotemporal sjukdom – kastas livet ofta om. Barnet tvingas växa upp fort och ta ansvar som egentligen inte hör hemma hos ett barn eller ungdom. Samtidigt förväntas de prestera i skolan, orka socialisera och vara ”som vanligt”.
Barn i denna situation kan reagera på många olika sätt. Kanke inte på det sätt du förväntar. Utåt kan det verka bra – men inombords är det kaos, skuld och rädsla.
Det är just därför din förståelse och ditt engagemang som skolpersonal kan vara avgörande.
Tack för att du tar dig tid!
”Skulden och skammen trivs i ensamheten, man tror att man är ensam om sin sorg och att alla andra familjer har det normalt.”
Ibland kan det hända att barn i min situation kan:
Verka väldigt duktiga och ansvarstagande, men må väldigt dåligt inombords.
Ha svårt att koncentrera sig – inte för att de är slöa, utan för att tankarna är hemma hos den sjuka föräldern.
Undvika att ta hem kompisar, gå på fester eller göra ”vanliga tonårssaker” – av skam, oro eller praktiskt ansvar hemma.
Ha svårt att be om hjälp – rädslan för att vara ”till besvär” är stark.
Reagera med ilska eller isolering – det kan vara ett tecken på att bägaren är överfull.
Behöva mer stöd än de själva kan formulera.
Vad kan du göra konkret?
- Ställ frågor som visar att du vet:
Istället för ”Hur är det?” kan du säga:
”Jag vet att din pappa är sjuk och att det kan vara tungt ibland – hur funkar det för dig just nu?” - Ha tålamod och våga vara obekväm:
Du kanske inte får svar direkt, men bara vetskapen att någon ser kan betyda mycket. - Anpassa efter elevens situation:
Precis som vid andra stödbehov – visa flexibilitet med deadlines, raster, ansvar. - Följ upp kontinuerligt – inte bara när något går snett.
- Erbjud kontakt med elevhälsa, kurator eller skolsköterska i ett tidigt skede.
- Informera dig om sjukdomen – bara en grundläggande förståelse för kognitiva sjukdomar gör stor skillnad.
- Hjälp eleven att förstå att hen inte är ensam – ensamheten och skammen växer i tystnaden.
Artiklar & intervjuer
Intervju med Anna och Alexandra
Att gå i skolan och samtidigt bli förälder till sin egen förälder
Att vara ung och ha en förälder med kognitiv svikt är som att livet kastar om sina roller. Man blir förälder till sin egen förälder. Att då samtidigt försöka ha ett normalt tonårsliv blir nästintill omöjligt
Intervju med Katrin och Alma
"Samverkan mellan skola och kommun är jätteviktigt"
Katrin Lindholm och Alma Fager är två starka exempel på att det finns mycket kunskap och empati kring unga anhöriga på kommun-nivå. Båda har mött barn och ungdomar som mått fruktansvärt dåligt på grund av att de har en förälder med kognitiv sjukdom.
Intervju med Annelie och Ann-Marie
"Det finns ingen naturlig brygga mellan sjukvård och skola"
Annelie Georgsson och Ann-Marie Westerlund har stor erfarenhet av att möta unga anhöriga i sina yrkesroller. Det här är deras råd till dig som arbetar inom skolan.
